Capoeirashopping i São Paulo
Det var vår första dag i Brasilien och med viss bävan vi gav oss ut på capoeirajakt i São Paulo. Vi mindes hur svårt det varit att hitta rätt i Rio för två år: vi gick, och gick och gick...och frågade, fick vägbeskrivning, hamnade fel, och gick lite till...när vi väl kom fram till affären i Rio var den inklämd i ett barackkomplex i en gränd och bestod inte av mer än ett bås och en disk.
Vi gav oss ut i São Paulos morgondis och runt omkring oss var paulistas (så kallas stadens invånare) på väg till sina jobb, gatukaféerna serverade cafezinho (små kaffeshots med kopiösa mängder sötningsmedel) på löpande band och gatustånden tog bort sina tygskynken och visade upp allt från fluffiga gosedjur, billiga smycken och klockor till mänger av patriotiska t-shirts, halsdukar, kepsar, slipsar, sockar, you name it...nog märktes det att det var det VM på gång!
Vi hade en gatuadress att gå på den här gången, vilket var mer än i Rio, och vi hade en ungefärlig uppfattning i vilken riktning vi borde röra oss. Vi blev rejält sinkade av att vi av någon anledning fastnade i varje affär på vägen, tjusningen av att äntligen vara i Brasilien gjorde att vi inte ville missa NÅGONTING - inte ens stråhattarna.
Hemligenheten att hitta till São Paulos capoeiraaffärer var att se upp. Bokstavligt talat. Reklamen för Sdobrados affär var STOR. Och satt högt upp. Vi hade ju kollat in deras hemsida och tänkte oss att det skulle bli fullskalig capoeirashopping, hundratals kvadratmeter fyllda av mer capoeiraprylar än vi kunde föreställa oss....vilken dröm! Vad kan vi säga? Vi hade glömt bort att vi var i Brasilien.
Vi rusade uppför rulltrappan, en våning, två...och hittade en annan capoeiraaffär! Vi rusade in och när vi alla sex kommit in var affären full. Bokstavligt talat.
Om någon skulle gå ut fick de andra gå ut först för att göra plats. Affären kan inte vara mer än 5-6 kvadratmeter...max. Sdobrados affär var faktiskt en jätte i sammanhanget, den kan mycket väl ha varit någonstans mellan 8-10 kvadratmeter. Ytorna var däremot utnyttjade till max, det fanns inte många kvadratcentimetrar som vara tomma, t o m i taket hängde det capoeiragrejer. En massa roliga grejer! Vi shoppade loss, det blev både instrument och en massa kläder. Och DVDs, smycken, ryggsäckar, musik...you name it! Vad kan vi säga? Den här resan hade börjat riktigt, riktigt bra.
Vi gav oss ut i São Paulos morgondis och runt omkring oss var paulistas (så kallas stadens invånare) på väg till sina jobb, gatukaféerna serverade cafezinho (små kaffeshots med kopiösa mängder sötningsmedel) på löpande band och gatustånden tog bort sina tygskynken och visade upp allt från fluffiga gosedjur, billiga smycken och klockor till mänger av patriotiska t-shirts, halsdukar, kepsar, slipsar, sockar, you name it...nog märktes det att det var det VM på gång!
Vi hade en gatuadress att gå på den här gången, vilket var mer än i Rio, och vi hade en ungefärlig uppfattning i vilken riktning vi borde röra oss. Vi blev rejält sinkade av att vi av någon anledning fastnade i varje affär på vägen, tjusningen av att äntligen vara i Brasilien gjorde att vi inte ville missa NÅGONTING - inte ens stråhattarna.
Hemligenheten att hitta till São Paulos capoeiraaffärer var att se upp. Bokstavligt talat. Reklamen för Sdobrados affär var STOR. Och satt högt upp. Vi hade ju kollat in deras hemsida och tänkte oss att det skulle bli fullskalig capoeirashopping, hundratals kvadratmeter fyllda av mer capoeiraprylar än vi kunde föreställa oss....vilken dröm! Vad kan vi säga? Vi hade glömt bort att vi var i Brasilien.
Vi rusade uppför rulltrappan, en våning, två...och hittade en annan capoeiraaffär! Vi rusade in och när vi alla sex kommit in var affären full. Bokstavligt talat.
Om någon skulle gå ut fick de andra gå ut först för att göra plats. Affären kan inte vara mer än 5-6 kvadratmeter...max. Sdobrados affär var faktiskt en jätte i sammanhanget, den kan mycket väl ha varit någonstans mellan 8-10 kvadratmeter. Ytorna var däremot utnyttjade till max, det fanns inte många kvadratcentimetrar som vara tomma, t o m i taket hängde det capoeiragrejer. En massa roliga grejer! Vi shoppade loss, det blev både instrument och en massa kläder. Och DVDs, smycken, ryggsäckar, musik...you name it! Vad kan vi säga? Den här resan hade börjat riktigt, riktigt bra.
Kommentarer
Trackback
