Capoeira Luta da vida

Namn: Viveka
Capoeiranamn: Complicada (portugisiska för den komplicerade), kallas ibland även för Guerreira (krigaren)
Ålder: 33
Förening: IF Capoeira Luta da vida
Har tränat? Sedan föreningen grundades, d v s 2004.




Vad var det som fick dig att börja träna capoeira?

Sommaren 2001 träffades jag och Kleber (Contra mestre Sandália Preta) i Brasilien. När han sedan flyttade hit tänkte vi att det kunde vara en bra idé att starta en förening. Vi såg det som ett smart sätt för honom att som ny i landet snabbt få en egen umgängeskrets, en bättre chans att lära sig svenska och samtidigt få syssla med något som han är riktigt, riktigt bra på. Vi satte upp lappar runt om i stan under oktober 2003 och den 30 november samma år kunde vi bilda föreningen IF Grupo de Capoeira Luta da vida (vi ändrade namnet några år senare till IF Capoeira Luta da vida, det blev lite enklare så!). I januari 2004 startade vi träningarna, först för ungdomar/vuxna men redan två månader senare även för barn. På den tiden höll vi till i Gamlestadsskolan. Vi har faktiskt kvar band dit än idag - varje fredageftermiddag är vi på plats och håller gratis capoeiralektioner för barn i åk 3-9 i SDN Kortedala.

Eftersom Kleber inte kunde någon svenska när vi satte igång var jag med på varje pass och hjälpte till med översättningen, men det tog inte lång tid innan jag hade fastnat för capoeira och var med på träningarna lika mycket för min egen skull.


Hur kom du i kontakt med sporten?

2001 gick jag en utbildning som innebar ett halvårs praktik i Brasilien och på kursen fanns en halvbrasilianska som tränade capoeira. Innan den där kvällen i mars hade jag aldrig ens hört talas om sporten, men vi körde ett pass och hade riktigt, riktigt kul! Det tog fem dagar innan jag kunde gå uppför en trappa utan att stöna!  


Vad är capoeira för dig?

En del av mitt liv.

Varför är capoeira en bra träningsform?

Mångsidigheten, kreativiteten och glädjen! I hur många andra sporter får man en lika allsidig träning? Capoeira ger både styrka, kondition, smidighet och kroppskontroll och som inte det räcker så finns musiken, kreativiteten, gemenskapen och glädjen som en alltid närvarande del.

Jag lockades framförallt av gemenskapen och kicken av att det faktiskt GÅR att lära sig rörelser som vid första anblick verkar helt omöjliga.


Complicada och Moranguinho tränar capoeira på stranden i Caraguatatuba, Brasilien 2010.

Hur ser du på möjligheterna att utvecklas inom sporten?

Jag är en sån där person som egentligen inte gillar att träna alls. Innan jag började med capoeira hade jag inte tränat något sedan gymnasiet - och var rätt så nöjd med det. Om jag får välja än idag så är det fortfarande så att jag är lite väl bekväm av mig...träning eller läsa en bra bok? Det är inte alltid träningslusten vinner. Så ni förstår själva att jag inte har några ambitioner eller strävan efter att en dag blir instrutora eller få någon annan hög gradering. Jag är nöjd med att träna då och då och vara en del av gemenskapen i föreningen. Just nu - men tanke på det tunga ansvar jag har som kassör i föreningen, projektledare för vårt mångfaldsprojekt, heltidsjobb plus två små söner - så är det det enda som är realistiskt. Nu kan jag inget annat än att vara med på BabyCapoeira och ibland sno åt mig lite tid på en fredagsträning. Men jag hoppas verkligen att jag i framtiden skall kunna börja träna hårdare igen! Nybörjarträningen i september - det är målet! Det är så frustrerande att veta precis hur man skall göra alla dom där coola grejerna, men inte ha kondition eller styrka för att faktiskt göra dem!

Det är det som är så fantastiskt med capoeira - du deltar på dina egna villkor. Vill du träna stenhårt och satsa på att en dag - långt, långt i framtiden - bli så duktig, erfaren och klok att du kan öppna en egen grupp så är det möjligt. Men du kan också se capoeira som en njutning, en fantastisk träningsform med härlig gemenskap och som får dig att gå leende från träningen - utan press på att prestera eller krav på att bli bäst.  


Varför valde du att träna med Capoeira Luta da vida?

Man kan kanske inte kalla det något direkt val - det var jag tillsammans med Contra mestre Sandália och Curió branco som grundade föreningen i november 2003. För mig finns inget annat, Luta da vida är en del av mig. Jag har varit med och format föreningen och den har format mig.


Vad skiljer oss från andra capoeiraföreningar?

Jag känner bara till en del andra föreningar - och det väldigt ytligt - så det är väl mer rättvist att ge en bild av det som jag uppfattar som kärnan och styrkan i vår förening. Värmen, engagemanget, öppenheten och den sköna stämningen...och fantastiska tränare som ser varje medlem och lyckas med den svåra balansgången att vara både ledare och förebild men utan distansiera sig från sina elever. Dessutom arbetar föreningen oerhört aktivt med olika sociala projekt - där kan vi nog ha en punkt som skiljer oss från de flesta andra grupper. Vi har arbetat med projekt för att sprida vår sport och att engagera barn och ungdomar sedan 2004. Över 3000 barn i Göteborgsregionen har kommit i kontakt med capoeira genom oss. Just nu har vi dragit igång vårt största projekt hittills - Mångfaldsprojektet. Som en förening utav endast 15 st i hela landet valdes vi ut av Riksidrottsförbundet för att arbeta för att nå nya grupper, bl a arbetar vi sedan årsskiftet med barn och ungdomar med Downs syndrom. Det går inte att beskriva hur stolta vi är över att ha fått detta förtroende och vilken glädje det ger oss att se den positiva inverkan capoeiran har på våra projektdeltagare och hur roligt de tycker att det är!

Hur hittade du info om oss?

Haha, det är snarare jag som ser till att alla ANDRA hittar info om oss!


Är det något man kan förändra med föreningen?

Nej, det finns inget som jag i dagsläget vill förändra med föreningen, jag är jättestolt över vad vi har åstadkommit under årens lopp och ser fram emot många år framöver!

Däremot finns det alltid något att utveckla och nya mål att sträva efter. Någon jag önskar att jag skulle se mer av är ännu fler medlemmar som engagerar sig. Ju fler vi är som brinner för verksamheten, desto mindre tryck blir det på de som gör mest. Ok, jag menar så klart den som gör mest. Please, lätta min börda, vänner! Vi aldrig glömma att det är medlemmarna och ledarna tillsammans som gör en förening till vad den är. En förening kan överleva en tid på några få eldsjälars engagemang, men det kommer alltid en dag då fler måste engagera sig och hjälpa till att bära bördan.

Har du något annat du vill tillägga?

Inte mer än ett stort och varmt tack till alla som är och har varit medlemmar i Luta da vida genom åren!!