Livesession från Ubatubas regnskog (del 2)
(Del 1 av reseberättelsen kan ni läsa HÄR)
Nästa morgon kom Serginho och hämtade oss för att vi åtminstone skulle få besöka indianbyn och sedan njuta av en av Ubatubas vackraste stränder, Praia de Felix. Vi hoppade i våra bilar och startade färden ut ur stan. Plötsligt tvärstannar bilen som Serginho sitter i och vi ser honom rusa ut ur förarsätet. Han spinger tvärs över vägen och vem sitter på busshållplatsen där? Mestre Jequié! 
Vi hälsar på honom allihop och efter att contra mestre, Serginho och Jequié har snackat ihop sig kommer de överrens om att vi ska skjutsa Jequié runt på sina ärenden i stan och sedan skjutsar vi hem honom och hälsar på i hans hem. Med bil går det snabbt att hämta upp event t-shirtarna och lämna av dem hos Mestre Jequiés elever och snart ger vi oss av, ut på landsvägar och sedan....djup in i skogen. 
På smala, skumpiga jordvägar åker vi allt längre och längre in i regnskogen. Vi kör igenom små vatten drag och över trästockar. På träden hänger klase efter klase av bromelior och orkidéer, bananplantor trängs med citronträd och fåglarna kvittrar öronbedövande. 
Till sist kommer vi fram, ett litet litet hus i en glänta i skogen. Jequié flyttade ut i skogen 1979 för att ta hand om sin far som vid det här laget är närmare 90 år. Många av Brasiliens riktiga mestres lever så här, i fattigdom men med en brinnande kärlek till capoeiran. Mestre Jequié berättar om capoeira, om sin historia och tar oss sedan med ut i regnskogen för ett dopp i ett vattenfall/fors. 
Exploção letar febrilt efter ormar att fotografera, men de håller sig borta (till alla andras stora lättnad). Vi badar och tar foton vid vattendraget och plockar med oss stenar som vi skall använda när vi spelar berimbau.
På vägen tillbaka till Jequiés hem plockar vi brasilianska hallon och sura, sura citroner som ser precis likadana ut som clementiner. 
Hemma hos Jequié äter vi kokosnötter och kör ett musikjam. Hur coolt är det inte att spela och sjunga ihop med två mestres mitt ute vid ett litet hus i regnskogen?
Varsågoda - här är ett smakprov:
Contra mestre köper en berumbau och de flesta andra köper caxixi med sig hem. Jequié lär oss nya capoeirasånger, bl a ´Levanta saia, mulata, nao deixa molhar, essa saia costou dinheiro, dinheiro custa pra arrumar´ och ger Contra mestre ett minnesmynt som Mestre Jequié själv fått av Mestre Jogo de Dentro vid ett capoeiraconvent. Det är stort. Våra rodas kommer att ljuda och andas av historia härefter. Vi hoppas verkligen att Mestre Jequié kan hälsa på gruppen senare i år tillsammans med Mestre Serginho. 
Det här är en del av Brasiliens skönhet (och ibland förbannelse). Mycket sker av tillfälligheter, saker tas som de kommer och planer ändras hur lätt som helst. Hur stor är chansen egentligen att man av en händelse stöter på en mestre på en busshållplats bara så där? Hur stor är chansen att man får en heldag capoeirahistoria rakt in i pulsådern? Noll, kan tyckas, men i Brasilien är chansen faktiskt ganska god.
P.S. Jodå, vi besökte även indianbyn och hann med ett dopp på Praia de Felix. Vem vet, kanske berättar vi om det framöver!
Complicada gör en martelo solto i skymningen på Praia de Felix, Ubatuba.
